När möjligheten stod i dörren
Det började med Karin.
De möttes i lantbruket, i vardagen, i det som behövde fungera varje dag. Kärleken och arbetet gick tidigt ihop. Och när P-O gick från utbildningen rakt hem till gården blev Karin en del av samma verklighet. Klockargården väntade. Marken, djuren och besluten som följde med dem.
P-O minns de första åren genom arbetet som behövde göras. Djur, mark och ekonomi skulle fungera samtidigt. När något gick trögt krävdes närvaro. Det fanns inget utrymme för att låta saker vänta.
1992 sitter kvar hos honom. Lågkonjunktur. Det enda år verksamheten gick med förlust. Han säger det lugnt, som ett konstaterande. Året gjorde något med sättet att arbeta. Siffrorna fick ta plats. Beslut behövde vila på genomgångar som höll hela vägen.
Räknandet blev ett naturligt verktyg. När förutsättningarna ändrades gick han igenom underlagen på nytt. Det var så stegen kunde tas vidare med stadga.
En tid senare hör en granne av sig och vill sälja sin gård. Frågan ställs direkt, utan omvägar. P-O stannar ofta vid den händelsen när han berättar.
– Det är ett förtroende, säger han. Någon har sett hur arbetet sköts och valt vem som ska ta över.
Beslutet växer fram genom samtal och genomgångar. Kalkylerna finns där. Banken lyssnar och P-O redogör för hur han ser på driften och helheten. När steget väl tas märks det i arbetet. Planeringen blir tydligare. Helheten hänger ihop på ett annat sätt.
Under andra halvan av 1990-talet kopplas fler gårdar till verksamheten i samband med andra planerade steg. Allt hänger ihop. Varje beslut bär nästa.
1998 byggs grisproduktionen upp. Ett omfattande ansvar som förändrar vardagen. P-O minns året tydligt. Beslutet vilar på samma grund som tidigare. Ordning i siffrorna. Respekt för arbetet. Ansvar som går att bära.
När han pratar om de här åren gör han det genom hur helheten byggdes upp. Hur djur, mark och arbete fick hänga samman. Hur vardagen tog form steg för steg.
Han beskriver det som att få ihop det. Och att kunna stå för besluten när man ser tillbaka.
Beslut som bär vidare
Efter uppbyggnaden under 1990-talet går P-O Hilmér in i en period där arbetet breddas och fler människor blir en del av helheten. Grunden finns där. Det som växer fram nu handlar om samarbete, om att dela ansvar och om att utveckla verksamheten tillsammans med andra.
År 2006 byggs ett nytt grisstall. Det är ett omfattande arbete där flera entreprenörer är med från start. Byggnation, teknik och logistik behöver fungera sida vid sida. Samtidigt utvecklas växtodlingen. Tork och lagring byggs ut för att skapa bättre flöden och tydligare planering. Mycket formas i dialog, genom samtal på plats och justeringar under arbetets gång.
Samma år installeras en halmpanna. Energin tas i större utsträckning från den egna verksamheten. Det som finns på gården används vidare. Spill blir resurs. Det blir början på ett arbetssätt där produktion, energi och näring binds ihop genom vardagliga beslut.
Utvecklingen fortsätter i samma anda. Vindkraft kopplas in. Därefter biogas. I takt med att systemen byggs upp växer också samarbetena. Leverantörer, tekniker och rådgivare lär känna verksamheten på djupet. Beslut fattas nära dem som senare ska få det att fungera i praktiken. Siffrorna följs upp. Beräkningar justeras när omfattningen förändras.
Runt 2010 står P-O inför ett vägval. En större energisatsning är på gång när en gård som förändrar förutsättningarna i hela verksamheten blir till salu. Det är en plats han lagt märke till under lång tid. En gård som knyter ihop produktionen på ett nytt sätt.
Han tar upp frågan med människor han litar på. Grannar, entreprenörer och samarbetspartners som varit med länge. Samtalen är raka. Förutsättningarna läggs på bordet. Rådet kommer tydligt.
Köp gården.
Beslutet innebär ett stort ansvar. Ett sådant som känns i kroppen när allt är påskrivet. Samtidigt blir följden tydlig. Grisproduktionen kan byggas ut och hållas samman på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.
År 2016 tas nästa stora steg när nya stallar byggs på Äspesäter. Det gör det möjligt att ta hand om hela smågrisproduktionen inom den egna strukturen. Projektet samlar många människor. Maskiner, byggnation och teknik samordnas. Arbetet kräver tillit. När människor känner varandra sedan tidigare går saker smidigare. Frågor löses på plats.
Parallellt med byggen och investeringar växer samarbetet i vardagen. I växtodlingen arbetar flera lantbrukare tillsammans. Maskiner delas. Arbetstoppar planeras gemensamt. Sådd, skörd och transporter samordnas över gårdsgränserna. När någon ligger efter finns hjälp nära. När kapacitet finns över används den.
Tankar om utveckling prövas tillsammans. Lösningar justeras under tiden. Samma människor återkommer. Samma maskiner rullar mellan gårdarna. Det är ett arbetssätt som vuxit fram över tid, byggt på tillit och långsiktighet.
Under den här perioden blir Gustav Hilmér och Oscar Hilmér allt mer delaktiga. De är med i samtalen, i planeringen och i besluten. Ansvar delas naturligt i det som ska göras.
När Berggjungen dyker upp som möjlighet sker det i ett sådant sammanhang. De sätter sig ner tillsammans, går igenom förutsättningarna och bestämmer sig.
P-O minns ett samtal särskilt tydligt.
– Gustav sa att han kunde jobba gratis i ett år om vi köpte gården.
Det sägs med värme och säger mycket om hur arbetet ses. En vilja att bidra. Ett sätt att ta ansvar tillsammans.
År 2018 bildas Hilmerdal AB i samband med förvärvet av Lerhult. Där finns full suggbesättning och produktionen kan starta direkt. Samma år blir Gustav och Oscar delägare. Ägande och ansvar delas vidare.
När Hjärtungen arrenderas 2020 krävs stora maskininvesteringar. Flera entreprenörer är med och bygger upp lösningarna. Två år senare köps gården och smågrisar sätts in. Verksamheten kopplas in i helheten genom strukturer som redan finns.
När P-O pratar om den här perioden återkommer han ofta till människorna runt omkring. De som varit med länge. De som hjälpts åt när besluten varit stora. De som arbetat sida vid sida, delat maskiner, idéer och ansvar.
Det är där snällheten finns. I hur man samarbetar. I hur man delar arbete och utveckling. Och i hur verksamheten fått växa tillsammans med andra, steg för steg.
